En löpning som inte ville ta slut och en vädjan
Men vad gör vi då åt det? Det är frågan många bör ställa sig. Många är förbaskat duktiga på att gnälla över sitt liv, men gör sen fan inget åt det. Snälla, försök. Gör något. Börja smått. Bara man gör något till det bättre. Det lärde jag mig stenhårt förra året. Ingen annan kan göra det åt dig, du måste själv ta ett grabbatag!
Idag blev jag arg.. Mest på runkeeper som tagit sig en egen paus så den missa att registrera ca 2 km utav min pw, men också på mig själv. Så för att ta igen tid började jag springa. Det gick lätt, det var skönt och av någon anledning befriande. Så jag fortsatte. När jag nådde 13 km hade jag sprungit en mil. När jag nådde hemmet hade jag sprungit 1,2 mil. Längsta tidigare löprunda i mitt liv: 6 km. Tänk vad eldande ilska kan vara. Tror dock jag kommer få problem att ta mig ur sängen imorgon. Men fy fan vad jag uppenbarligen behövde få göra detta!!
Sov gott! Lev väl må gott! :)
