Tired of being perfect?!
att alla bloggar man läser (inklusive min egen ibland) bara innehåller créme de la créme, det bästa av alla världar. Det står aldrig något mindre bra som hänt eller om ledsamheter, nej nej. Varför är man så in i orden pratsam endast när man gjort något kanonbra som man kan sticka andra i ögonen med?! Och varför är det så nedrans svårt att sluta läsa dessa "perfekta" bloggar?
Jag skriver detta seriöst undrandes, men nu är det säkert någon av er som undrar om det har hänt mig något. Svar: absolut inte! Jag mår kalasbra, saknar björnen som är iväg men reder mig :) Slog mig bara hur vi människor alltid försöker vara perfekta dockor för varandra. Och jag bara säger: palla!!
Fan, kan det inte bara bli modernt med hängbuk igen, som under senmedeltiden typ?! Hade vart så jävla gutt, och fatta hur folk hade slappnat av.
Så kunde en annan som är mittemellan de smala och de tjocka åtminstone slippa dra in magen haha.. Nä men skämt o sido. En blir bare trötter ibland.
Jag borde skriva mer om hur stökigt vi ibland har det i vår underbara lägenhet, hur jag ibland bara älskar den senaste radiohiten(även om det är dödsförbjudet som gammal indieräv), hur jag biter sönder mina naglar och hur hela vårt kök är snebyggt av förra ägarna. Det är faktiskt helt ok. Det är livet, det också.
Dock finns det en sak jag inte kan klaga på och som för mig är alldeles perfa; min Torbjörn. ;)
Go kväll yo!
/L