HosNilsson

Nu är det snart dags. På lördag och söndag smäller det minsann, Tjejvättern och Halvvättern. Det betyder att den här veckan är lite speciell, i miniformat får man liksom känna på hur en riktig idrottare gör. 

I måndags körde vi och 70 andra cyklister den 13 mil långa Kalmar Grand Prix Open-rundan. Det blev bitvis väldigt ryckigt med broms och gas och broms och gas. Det slet rätt rejält på benen, men blev den sista urköraren innan loppen. Igår blev det lite dance aerobic och idag kör jag en kort lugn cykelrunda med, men sen blir det att bara vila så man är laddad och pigg till helgen. 

Mat och sömn blir viktigt nu. Sover mycket och käkar bra. Inget extra, det känns inte som det skulle ge något. Däremot laddar jag med extra magnesium, eftersom jag vet hur mina fötter kan börja krampa vid vätskebrist. Att dricka lite extra dagen innan blir viktigt känns det som. Mentalt laddar jag genom att försöka titta på höjdskillnader och tänka att backar är inte farligt(totalt livrädd i nedförsbackar nu för tiden).. Undrar hur det kommer gå?! 

Det kanske inte är någon big deal för de flesta om tänker: "amen det är väl bara att cykla, inte så jobbigt".. AA men grejen är ju den att det inte blir alls jobbigt för mig om jag laddar på bästa sätt. Hade jag inte gjort det plus inte alls cyklat de 200 milen jag gjort hittills i år, då kan vi snacka om smärta. 

Exempel: Markoolio ska cykla Vätternrundan står att läsa i senaste Cykla. Han kommer ha trampat 90 mil innan han gör den 30 mil långa rundan. Det sägs att man åtminstone behöver 100 mil i kroppen innan, men min björnen har kört över 300 mil. Vi får väl se vem som är pigg och kan fungera normalt efteråt och vem som kommer behöva åka ambulans?! Just sayin.. :P 

Jag vet det blir mycket cykel nu. Men det är det man tänker på nu när det är så nära. Menää.. Det blir en personlig seger när det är gjort! Yay! 

Puss på er! Håll en tumme eller två för mig :) 

/L