När rosa färgmarkering betyder privatliv
Gul färg betyder vikarie på gymnasiet, grön står för plugget på universitetet. Sedan har orange som är lika med jobb på apoteket och sist men inte minst rosa, som är tiden som blir över till den privata delen. Hur kommer det sig att en människa måste börja dela in sitt liv i färg? Är det av ren knäpphet eller finns det en bakomliggande faktor?
Ja, ni. Tid är grejen. Tiden som inte vill räcka till. Enligt studier gjorda på lnu är tidsbrist något vi studenter finner mest stressande. Därför är det kanske inte så konstigt att man som ivrig lärare-to-be kniper alla möjliga knep som finns för att få ordning och struktur i sitt liv. Man vill ju inte tacka nej till saker som att vikariera och träffa de goaste eleverna, bara för att inte ens eget schema går ihop.
Lösningen med färgkodat egendesignat schema må låta hemsk. Men sett till hur mycket man tid man får över tack vare den, borde vi kanske alla ha ett. Dock finns en stor nackdel med det hela, en nackdel som är så tungt vägande att den inte kan bortses ifrån; den försvinnande spontaniteten! Borta är alla aktiviteter som man ju liksom känner för för stunden.
Lösningen för oss alla skulle kanske vara att helt slopa åtminstone den rosa kodningen. Låta "friheten" flyga fritt. För vad vore livet utan en gnutta rosa spontanitet?!
